Vilken man jag har. Gjorde sin första mara på 4,11 tim. Dessutom med en ond fot. Jag är en mycket stolt fru. Och jag försökte göra min plikt genom att stå på sidan och heja för glatta livet när han passerade. Tyvärr märkte han inte det eftersom han hade musik i lurarna och fokus på vägen med blicken.
Nu ska han anmäla sig till nästa år och förbättra tiden, phu säger jag.